Aldrig innan hade jag varit såhär nervös. Jag och mina föräldrar hade precis haft ett långt samtal om jag skulle få besöka mina vänner i England eller inte. Det som gjorde dom tveksamma var att vi hade träffats på internet, eller på twitter rättare sagt. Som vanligt körde som med den gamla vanliga visan ”du vet aldrig vem den personen egentligen är”, och visst dom hade rätt, men i det här fallet hade jag pratat med dom på skype till och med, jag visste vilka dom var och att det verkligen var dom. Jag bet mig nervöst i läppen när mamma ropade mitt namn från köket. Med lätta, men snabba steg trippade jag ner för trappan, för att möta mammas och pappas blick. Dom satt ner vid bordet och hade båda händerna på en kaffekopp. 

”Nå?”  började jag. Lite för irriterat, med tanke på att vad som jag än gjorde var avgörande. 

”Vi tänkte att om du klarar matteprovet imorgon så ska du få åka, så vi ser att du verkligen vill det där”.  Jag ansträngde mig för att inte visa min irritation, vadå ’ser att du verkligen vill det här?’ Jag har ju tjatat i flera månader om att åka, vad får dem att tveka om min vilja? åh..

”Okej, tack! Ni är bäst” sa jag och kramade om mamma. Pappa stök min hand om min arm och log, en varm känsla hade jag innombords och jag var glad, trots att dom egentligen hade lite svårt att förstå mig ibland, som nu. 

Jag skyndade mig tillbaka till mitt rum igen och ryckte åt mig datorn för att ringa Abbey på skype.  Abbey var som min bästa vän, hon och tre tjejer till, Destiny, Carol och Miranda. Dom alla bodde i London, och var som jag, fan av bandet ‘One Direction’.

”Heyy guurl” hennes leende lyste upp hela skärmen och jag kunde inte låta bli att le tillbaks. 

”Hi Abbey! What’s up?”  

”Not much, Carol just leaved me here alone in my room and yeah..” hon låtsades se ledsen ut, men snart började hon skratta igen. 

”Guess what?”  Sa jag och  tog händerna på mina kinder och skakade hysteriskt. 

”Your pregnant, it’s George, isn’t it?”  båda började skratta och jag såg framför mig hur roligt vi skulle ha när jag var hos henne. 

”No seriously, my parents said yes. I’m going to visit you  in two weeks!” 

”Oh myyy, are you kiddning me?!”  Hon skrek nästan, jag hyschade henne och skrattade för mig själv. Hon var så galen. Aldrig innan hade jag  haft en sådan vän som var så galen som henne. Tjejerna i skolan hängde bara med killarna, och när jag fick vara med dom så satt dom bara och pratade om helgens fester. 

Vi avslutade samtalet efter en timme, klockan var tio minuter i tolv och jag gjorde mig i ordning innan jag kröp ner i min varma säng med min dator på magen denna gången. 

Abbeys twitter var full av galna tweets.

”Woaahhh, my bestieee from Sweden is gonna visit mee and I’m sooo exiiited!!” 

 Jag retweetade och la sedan ifrån mig datorn.

Denna kväll somnade jag med ett leende på läpparna.

en månad senare

Om fem minuter skulle tjejerna komma och möta mig. Jag flygit inatt och sedan tagit en taxi till restaurangen vi skulle mötas vid. Det var ganska många som strosade längs hela gatan, trots att det var en helt vanlig skoldag. 

Det duggade lite och luften var fuktig, men jag var van i och med att Sveriges väder var ungefär det samma som Englands. 

Jag såg fyra tjejer komma gående på andra sidan gatan, när dom kom närmre kunde jag se vem som var vem. 

”Hiiiiii” sa jag och kramade om dom alla i en gruppkram. 

”How was the flight?” Frågade Mirandra när vi hade släppt taget om varandra. 

”Boring..” sa jag med tillgjord röst och skrattade.

Vi gick hem till Abbey, där jag skulle bo. Jag slängde mig på hennes säng och pustade ut. 

”Tired?”  jag kollade upp på Miranda som skrattade åt mig. Jag såg säkert helkonstig ut där jag låg, utan smink och håret i en slarvig bulle. Dessutom så var Abbey, Carol och Miranda två år äldre än mig vilket säkert gjorde att jag verkade som ett småglin i deras sällskap. Destiny var också äldre än mig, men bara ett år.

”Is something wrong, you’re so calm”  frågade Abbey och kollade på mig. Jag skrattade lite tyst för mig själv innan jag skakade på huvudet.

”No, I’m just tired! And to be honest, I’m a bit scared.. you know.. I’m from Sweden and my english isn’t good at all..”  Jag kollade ner i mina händer och strök dom mot varandra innan jag kollade upp igen.

”Come on, don’t be silly! We all know that you  are awesome, your english is’nt bad at all!”  Jag log och skakade på huudet igen.

”We can’t waste more time on watch you lay here, we’re going to a party later, woop woop” sa Destiny plötsligt. 

”What? A party, where?” jag blev fick genast ny energi och kollade förväntansfullt tjejerna. 

”Oups, I think I forgot to tell you, but yes, we are going to a party at a friend of us’s place. 

Vi gjorde iordning oss för fest. Som tur var hade jag med mig en festklänning som jag tog på mig. En Svartglittrig fodralklänning med nitar vid axlarna.  Carol, som var utbildad stylist, fixade min sminkning. Jag blev imponerad över att hon var så pass duktig, trots hennes ålder. Med mina vanligtvis 178cm blev jag över 185cm med mina Jeffrey Campbell klackar,  jag som inte var på fest och hade klackar så ofta, tyckte att det kändes konstigt. Jag drog en hand genom mitt ruffsiga hår och suckade högt.  Mitt hår hade alltid varit ett problem för mig. Det kunde bli riktigt fint när jag fixade det, men annars var det bara långt och jobbigt. Jag orkade inte bry mig om det och satte bara upp det i en stram hästsvans. 

”Are you ready?” ropade Carol samtidig som hon knackade ett flertal gånger på toalettdörrren. Jag tog min silvriga kuvertväska och la ner mobilen där, sedan gick jag ut till dom andra.

”Yes, soo should we go?”